Det var längesen jag grät, faktum är att jag inte minns sista gången. Även om jag velat har jag inte kunnat, det har varit någon slags spärr. Men idag när vi var på bio och den underbart söta hunden blev sjuk så började tårarna rulla nedför kinderna. Snyft, snyft satt vi där både jag och Lisa och säkert även de andra sex biobesökarna i salen.

Nu ska jag stänga ner här och sova.

Hörs imorgon!!!