Hua vad fort tiden går alltså. Det är inte klokt. Ute är det sådär höstmysigt kallt. Det blåser i träden, men ändå så måste jag säga att jag gillar hösten på något sätt. Enda tills mörkret börjar komma alltför nära och det är svart dygnet runt typ. Men en solig höstdag? Det är superduper mysigt ju!

Och så lyckades jag med något mysko med texten. Stor blev den... Så nu kan alla typ läsa.

Ska bege mig ut och rida en häst. Till helgen blir det nog klippning av Loppan och Cirren. Päls finns det liksom ganska gott om på de små gossarna. Vi hörs väl senare, kanske.