Eftersom Cecilia undrar vad jag jobbar med så tar jag ett inlägg till hjälp.

Jag jobbar då på Anza i Bankeryd - HEMSIDA

Där har jag varit sen mars 2007, började först via Manpower och var där från mars-september, då jag gick över till Anza. Sen har jag jobbat där fram till 29e dec 2008 då alla visstidsanställda fick gå hem. Var hemma fram till maj då de ringde igen. Och nu i måndags började min fastanställning, så vi får väl se hur länge man blir fast på anza.

Jag har hunnit vara på lite olika avdelningar, dock är det Bygelgruppen som är min familj. Men som sagt, har även hunnit med en kort sväng på lagret, i våras när vi blev inringda igen. Fick bara vara där nere ett par veckor innan jag tillfrågades om jag vill upp till min gamla grupp. Och eftersom jag inte var jätteroad av att ge helt ensam hela dagarna och plocka ordrar så återgick jag till Bygelgruppen.

När jag började på Anza (efter tiden som Manpower) var jag ett par månader och sorterade antex rullar, det tråkigaste jag gjort tror jag. Luktade illa gjorde rullarna också. Så jag får allergi av ordet antex och faktum är att sista gången jag sorterade (innan semestern förra året) så blev jag sjuk, och fick näsblod varje dag. Sen var jag sjuk i tio veckor. Inte kul alls. Så antex är inget jag gillar. Dock kallade vi de inte antex utan USA rullar eller Benjamin More, för det var dit de skulle. Och det var många rullar...

Annars när jag inte är i andra grupper så är jag som sagt i Bygelgruppen. Där har jag några underbara arbetskamrater som tog mig till sina hjärtan och vi umgås en del på fritiden också. Jag påbörjade min bygelgruppstid som packare vid Bygellinen. En maskin som tillverkar rollerset och byglar till målning. Jag minns första gången jag såg maskinen. Den var STOOOR. Så jag höll mig i mitt lilla packhörn och stod där vi packbandet. Första dagen vågade jag knappt gå någonstans. Haha, jättetörstig var jag också. Hur skulle jag veta att det fanns en vattenautomat bara tio meter bort? Så dagen efter hade jag en vattenflaska med mig.

Sen fick jag börja roa mig med bänkpacksjobb. Ofta jobbade jag ihop med Martina och vi har haft en massa roligt ihop när vi stått och pratat. Vi har även lyckats få varandra att gråta en sommar när vi stod och jobbade. Vad det var vi grät åt minna jag inte nu, men jag minns så väl att vi stod och pratade och så börjar båda gråta för det var något sorgligt.

Det här var innan de otäcka skiften började. Då hamnade vi på varsitt och alla timmar tillsammans med bänkjobb försvann. Trist, men det var väl inte heller så mycket att göra längre. Jag jobbade även ständig kväll ett tag, det var okej att göra det på vintern faktiskt. Man fick vara ledig den ljusa tiden på dagen! Men sen blev det skift som sagt. Jag lärde mig att köra maskinen och det är där jag är idag. Operatör vid den där STOOOORA maskinen där jag inte vågade lämna packbandet den första tiden. Och jag träffade någon som betyder en massa för mig! Jag saknar dig just nu.



Ett rollerset och en bygel som görs i "min" maskin